Tatoo
Jaa detta med tataueringar är något som fascinerar mig mer och mer. Jag älskar det! Tycker att det är sjukt snyggt och interessant! Men vissa tataueringar som bara blir till kladd kan jag tycka är synd att sätta på kroppen. Om man tatuerar sig så tycker jag att man ska tänka igenom det innan och att det ska göras med kärlek och omsorg för det är ju trots allt färg på kroppen, eller inristat i huden som man utsätter skinnet för och inte bara skinnet och dig själv utan folk som står dig nära. Familjen till exempel, Tataueringar kan vara en känslig sak för närstående, även fast det är ditt egna skinn och ditt egna skönhetsideal som du utgår ifrån.
Jag tycker att det finns gränser för hur mycket och vad man väljer att göra.
ansiktet, händer och halsen för mig är ett väldigt osmart val, jag kanske har fördomar men det ser så obildat och billigt ut? Det ända som förändras och uppmärks utav dessa ställen är ju bara att man inte får jobb? Och en slags stämpel på att man är en "tuffing".
Jag tycker inte om tataueringar som bara är tataueringar.. Haha så svårt att använda rätt ord?! Men förstår ni? Om man vill göra det, vilket jag själv vill, så är ett budskap och ett litet mer avlägset ställe på kroppen så mycket mer äkta och finare?
I fredags så fick Emmas lillebror äran att kladda lite på min axel och försöka göra en tatauering som jag under ett tag har fascinerats utav. Det är fem stycken duvor som flyger. En duva motsvarar en familjemedlem i min familj. Detta är en utav tataueringarna som jag börjat att fastna för. Har ungefär ett år på mig nu att bestämma mig! Vad tycker ni?
