svar
Hej du! Din fråga var hur jag kunde gå ner så "sjuukt mycket i vikt så snabbt"
Ja, alltså det är en svår fråga tycker jag. Får även denna fråga till mig väldigt väldigt ofta. Men jag ska försöka svara så gott jag kan denna gång och inte bara berätta för er hur kalori-intag vs motion visar reslutat. Detta har faktiskt varit en lång resa om jag täker efter.
Jag har tränat i hela mitt liv. Från att jag var 6 år så har jag spelat handboll och dansat. När jag blev äldre och tyckte att jag var för cool för att sporta i grupp så slutade jag. Helt och hållet. Detta gjorde att min ämnesomsättning som tidigare varit hög blev lägre. Jag gick upp några kilon helt enkelt. Kanske också berodde på att man utväcklades en hel del den tiden i livet också. Vad vet jag? Jag la på mig i alla fall.
När jag blev 15 år så fick jag nog. Jag ville förändra min kropp för jag trivdes inte där jag var. Jag ville väga mindre och få på mig mindre storlekar på jeansen. Så jag skaffade gymkort och började träna regelbundet. 2-3 gånger i veckan ungefär, det var olika, men ungefär så. Efter ca fyra månader så började det ge synliga resultat på mig. Jag gick ner 7 kilo och det kändes hur bra som helst. Jag växte så mycket som person den tiden, det var då allt slog om i min lilla värld haha!
Träningen betydde jättemycket och jag förstod att jag hade skapat en stor passion för träning och hälsa inom mig. Jag åt precis som vem som helst, frukost lunch mellis middag och ibland lite extra (nån bulle där och nån chokladbit där) ni vet så där som vi människor mår bra utav att göra?
På det viset såg det ut i ungefär ett år. I vintras kommer jag ihåg att jag vägde 59 kg och kände mig stark som bara den. Men sen hände något med mig. (Jag ska försöka att hålla mig till ämnet träning nu så mycket det går) men jag mådde inte så bra psykiskt. Det väcktes något slags ideal över kroppar, träning, av vad som var rätt och fel, nyttigt och onyttit i min kropp. Tror de flesta vet exakt vad jag menar. Det fanns överallt!? (gör även idag) Detta var också i samband med när en person som jag stod väldigt nära och älskade flyttade ifrån Stockholm vilket jag blev knäckt utav. Allt detta som fanns kvar runt mig kändes främmande och obekvämt. En stor sorg tyngde ner mitt fokus på "att leva". Förstod inte hur jag skulle klara av att fånga dagen, kvällarna, helgerna, skolan och allt däremellan när jag hela tiden skulle gå runt och sakna något hela tiden.
Jag bestämde mig för att träna på som en dåre. Bara träna träna träna. Det kändes bra att vara ute och springa och koppla bort världen.Det kändes bra att träna med tjejerna på gymmet. Helt fantastiskt faktiskt. Men jag ville bara ha mer och mer och äta mindre och mindre.Det vart tillslut som en svångstanke. Jag MÅSTE träna idag. vafan ska jag annars göra? Om jag inte tränar idag så kommer det visa mindre resultat. Jag MÅSTE tacka nej till den där läsken och mackan för den innehåller 200 kalorier och det behöver jag inte. lalala!!!!
I maj ställde jag mig på vågen igen och siffran var nere på 50 kg. 9kg hade försvunnit. 9 kg av självförtroende, trygghet, energi, medvetande och sunt tänkande. Jag kände mig depprimerad. Tyckte inte något kändes bra, var orolig över min pojkvän som var så långt ifrån mig, var stressad i skolan, stressad av att någon skulle se och förstå. Det var hämskt.
Folk kanske tycker att min kropp är fin och ser vältränad ut. Jag vet faktiskt inte. Jag förstår ifall folk inte vill säga allt som de tänker. Men jag har hur som helst tappat mer än där jag bör ligga. Jag känner det också. Jag vill inte ha kläder från barnavdelningen, jag vill inte behöva ränsa ut massa kläder. Jag vill vara frisk och bekväm i min ogivning. Jag vill vara den jag ska vara. Inte undernäd, frussen, benig och klen. Det är inte jag.
Just nu försöker jag hitta en balans i livet. För tro mig detta är SVÅRT. Otroligt svårt. Och anledningen till varför jag just skrivit ett otroligt långt svar är för att jag inte vill "ge inspiration" till min viktnedgång. Iallafall inte min "sjukt snabba" viktnedgång. För den var inte hälsosam. Jag vill inte att folk ska kolla på mig och vilja göra samma sak. Det är livsfarligt. Vill man gå ner i vikt så ska man inte göra det för att man tycker illa om sin kropp eller för att man ser bilder på instagram att man ska se ut si och så. Man ska göra det för att man älskar sin kropp och för att kroppen ska MÅ BRA. Inget annat.
Känner du inte så så behöver du inte träna. Då behöver du jobba på din självkänsla. För jag är övertygad om att du är en tjej i ungefär samma älder som mig och tycker att jag har en bra kropp och att du är för tjock.
Ja, här är svaret. Tro mig, detta är kortfattat. Men jag hoppas ni förstår.
